För 12år sedan hände det fruktansvärda...
Ja, så längesedan e det sen min far gick bort 27/11- 1996.
Han var inte äldre än 42år då hans hjärta bestämde sej för att sluta slå. Helt utan förvarning hände det...
Jag minns att det va en helt vanlig skoldag i november, faktiskt riktigt fint väder ute.
Pappa, som var arbetslös just då, hade kört till min moster o hennes man ute i Viby för att hjälpa till lite med deras företag. Vilket innebar tunga lyft o mycket skit under naglarna ;-) Sånt som pappa inte brydde sej om, han va hårdhudad.
Jag o mina syskon skulle till skolan. Mamma va hemma med minstingen som då va 3år.
Minns att jag började sent den dagen, kl 11.00 Tog som vanligt bussen in till stan, för att åka vidare ut till skolan. Jag ville egentligen stanna hemma den dan, tyckte det kändes meningslöst att bege sej ut så sent på dagen ;-)
Men när bussen körde förbi vårt hus så ser jag pappa komma körandes med sin bil, på väg hem. Jag vinkade o hadde mej så han skulle se att det va jag i bussen. Jo, han såg mej.Han flinade o vinkade tebax :-)
Sen började jag fundera på varför han körde hem?? ja ja..han hade väl glömt nåt. Sen tänkte jag inte mer på det.
Kom fram till skolan o började min lektion. Satte mej i bänken o blev fruktansvärt trött!! Helskumt faktiskt! Tillomed så att mina vänner undrade vad det va med mej. men jag va pigg som en mört innan, hade gått o lagt mej i tid kvällen innan o dessutom fått en rejäl sovmorgon!
Sen tar det ca 15min in i lektionen då det knackar på dörren. Det e biträdande rektor som står där, o frågar efter MEJ?
Vafaan har jag nu gjort?? Tänkte jag.
Hon säger: Det har hänt en olycka hemma hos dej, jag kör dej hem!
Jag: Va? Oki då.
Nu snurrar tankarna i mitt huvud,VEM har skadat sej nu? Jag gick igenom alla familjemedlemmar utom pappa, för han händer det aldrig nåt med...
Vi kommer hem till huset, jag ser pappas bil och 3 svarta okända bilar.
Va bra att pappa e hemma tänkte jag.
Nu e jag riktigt orolig!
Innan jag hinner öppna ytterdörren kommer min största lillebror ut, rödgråten o hulkar fram: PAPPA ÄR DÖD!!!
Vad säger du???Jag såg honom imorse ju!
När jag kommer in så sitter min mor och storebror i soffan o gråter. Min storebror kommer fram o kramar om mej. Jo, det e sant, pappa e död...
Prästen o några människor till va där osså, detta minns jag inte så väl..
Jag börjar gråta o gråta o gråta! Jag kunde inte fatta det!!
Dom börjar berätta vad som hänt.
Pappa hade åkt hem igen på morgonen för att min mosters man skickat hem honom. Han hade nästan kollapsat när de skulle lyfta några tunga grejor. Han klagade på ont i bröstet o i armen..
Hemma bad han mamma om pengar till att åka till akuten. Han hade suttit på sängkanten o liksom inte tillåtit mamma att se honom i ögonen.... Han visste väl att det var allvarligt denna gången.
Sen hade han KÖRT IN SJÄLV till akuten! Typiskt pappa!!
Väl framme vid akuten hade han ramlat ihop. En byggnadsarbetare hade hittat honom ligga livlös på marken. Dom höll på att renovera akutingången just då.
Läkarna tog in honom o gav HLR o adrenalin sprutor. Men efter 30min fick dom ge upp, pappa ville inte vakna, han va död...
Detta hände samtidigt som jag blev så fruktansvärt trött... Kan jag ha känt av att min älskade pappa somnade in?
Enligt läkarna så hade han haft en mindre hjärtinfarkt innan men klarat av den. Men denna va så kraftig att det kunde bara gå åt ett håll. Sen va han inte gammal heller, då tar det kraftigare. Jag tror att hans rökning hade ett finger med i spelet, för tjock va han då inte!
Sen fick hela familjen åka in o titta på pappa...
Han låg på en bår, inlindad i en vit duk, man såg bara ansiktet. Det såg ut som han sov, jag väntade hela tiden på att han skulle ta ett andetag... Han såg lite frusen ut, men fridfull i ansiktet.
Som vi grät hela familjen!! Min ena lillebror tyckte att pappa kunde få hans 50öring med sej. En sån fin tanke!
Det kändes endå bra att få se pappa, få svart på vitt att han verkligen va död, att dom inte lurat oss! Eller att det va nån annan man som dom förväxlat med pappa.
Vi åkte hem o började en lååång sorgeperiod. Jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta. Så många tankar man hade om framtiden...
Min dåvarande pojkvän var ett stort stöd under denna perioden, trots att vi bara hade varit tillsammans nån månad då.
Det är nu alla mina minnesluckor kommer, jag minns inte när vi satte in dödsannonsen i tidningen, den fick jag se när jag va i skolan o hade rast o läste tidningen... Vilken chock!
Jag minns inte när vi beställde gravsten, kista o blommor till begravningen.
Men jag minns att begravningen va fin, o att en speciell blombukett satte griller i huvudet på många männinskor i följet ,-) Den va från min systers väninna.Så det va ett namn som ingen kände till...
Min dåvarande pojkvän ställde upp som chafför till o från kyrkan. För ingen av oss hade ju körkort än!
Se blev det kaffe o kaka efteråt hemma hos mamma. Det va ganska tryckt stämning... Det kändes skönt när alla hade åkt hem o det va över...
Min älskade pappa, här e ett kort på honom när han jobbar.
Du är älskad och fruktansvärt saknad, min pappa, och som numera är svärfar, farfar och morfar!
Han var inte äldre än 42år då hans hjärta bestämde sej för att sluta slå. Helt utan förvarning hände det...
Jag minns att det va en helt vanlig skoldag i november, faktiskt riktigt fint väder ute.
Pappa, som var arbetslös just då, hade kört till min moster o hennes man ute i Viby för att hjälpa till lite med deras företag. Vilket innebar tunga lyft o mycket skit under naglarna ;-) Sånt som pappa inte brydde sej om, han va hårdhudad.
Jag o mina syskon skulle till skolan. Mamma va hemma med minstingen som då va 3år.
Minns att jag började sent den dagen, kl 11.00 Tog som vanligt bussen in till stan, för att åka vidare ut till skolan. Jag ville egentligen stanna hemma den dan, tyckte det kändes meningslöst att bege sej ut så sent på dagen ;-)
Men när bussen körde förbi vårt hus så ser jag pappa komma körandes med sin bil, på väg hem. Jag vinkade o hadde mej så han skulle se att det va jag i bussen. Jo, han såg mej.Han flinade o vinkade tebax :-)
Sen började jag fundera på varför han körde hem?? ja ja..han hade väl glömt nåt. Sen tänkte jag inte mer på det.
Kom fram till skolan o började min lektion. Satte mej i bänken o blev fruktansvärt trött!! Helskumt faktiskt! Tillomed så att mina vänner undrade vad det va med mej. men jag va pigg som en mört innan, hade gått o lagt mej i tid kvällen innan o dessutom fått en rejäl sovmorgon!
Sen tar det ca 15min in i lektionen då det knackar på dörren. Det e biträdande rektor som står där, o frågar efter MEJ?
Vafaan har jag nu gjort?? Tänkte jag.
Hon säger: Det har hänt en olycka hemma hos dej, jag kör dej hem!
Jag: Va? Oki då.
Nu snurrar tankarna i mitt huvud,VEM har skadat sej nu? Jag gick igenom alla familjemedlemmar utom pappa, för han händer det aldrig nåt med...
Vi kommer hem till huset, jag ser pappas bil och 3 svarta okända bilar.
Va bra att pappa e hemma tänkte jag.
Nu e jag riktigt orolig!
Innan jag hinner öppna ytterdörren kommer min största lillebror ut, rödgråten o hulkar fram: PAPPA ÄR DÖD!!!
Vad säger du???Jag såg honom imorse ju!
När jag kommer in så sitter min mor och storebror i soffan o gråter. Min storebror kommer fram o kramar om mej. Jo, det e sant, pappa e död...
Prästen o några människor till va där osså, detta minns jag inte så väl..
Jag börjar gråta o gråta o gråta! Jag kunde inte fatta det!!
Dom börjar berätta vad som hänt.
Pappa hade åkt hem igen på morgonen för att min mosters man skickat hem honom. Han hade nästan kollapsat när de skulle lyfta några tunga grejor. Han klagade på ont i bröstet o i armen..
Hemma bad han mamma om pengar till att åka till akuten. Han hade suttit på sängkanten o liksom inte tillåtit mamma att se honom i ögonen.... Han visste väl att det var allvarligt denna gången.
Sen hade han KÖRT IN SJÄLV till akuten! Typiskt pappa!!
Väl framme vid akuten hade han ramlat ihop. En byggnadsarbetare hade hittat honom ligga livlös på marken. Dom höll på att renovera akutingången just då.
Läkarna tog in honom o gav HLR o adrenalin sprutor. Men efter 30min fick dom ge upp, pappa ville inte vakna, han va död...
Detta hände samtidigt som jag blev så fruktansvärt trött... Kan jag ha känt av att min älskade pappa somnade in?
Enligt läkarna så hade han haft en mindre hjärtinfarkt innan men klarat av den. Men denna va så kraftig att det kunde bara gå åt ett håll. Sen va han inte gammal heller, då tar det kraftigare. Jag tror att hans rökning hade ett finger med i spelet, för tjock va han då inte!
Sen fick hela familjen åka in o titta på pappa...
Han låg på en bår, inlindad i en vit duk, man såg bara ansiktet. Det såg ut som han sov, jag väntade hela tiden på att han skulle ta ett andetag... Han såg lite frusen ut, men fridfull i ansiktet.
Som vi grät hela familjen!! Min ena lillebror tyckte att pappa kunde få hans 50öring med sej. En sån fin tanke!
Det kändes endå bra att få se pappa, få svart på vitt att han verkligen va död, att dom inte lurat oss! Eller att det va nån annan man som dom förväxlat med pappa.
Vi åkte hem o började en lååång sorgeperiod. Jag trodde aldrig jag skulle sluta gråta. Så många tankar man hade om framtiden...
Min dåvarande pojkvän var ett stort stöd under denna perioden, trots att vi bara hade varit tillsammans nån månad då.
Det är nu alla mina minnesluckor kommer, jag minns inte när vi satte in dödsannonsen i tidningen, den fick jag se när jag va i skolan o hade rast o läste tidningen... Vilken chock!
Jag minns inte när vi beställde gravsten, kista o blommor till begravningen.
Men jag minns att begravningen va fin, o att en speciell blombukett satte griller i huvudet på många männinskor i följet ,-) Den va från min systers väninna.Så det va ett namn som ingen kände till...
Min dåvarande pojkvän ställde upp som chafför till o från kyrkan. För ingen av oss hade ju körkort än!
Se blev det kaffe o kaka efteråt hemma hos mamma. Det va ganska tryckt stämning... Det kändes skönt när alla hade åkt hem o det va över...
Min älskade pappa, här e ett kort på honom när han jobbar.
Du är älskad och fruktansvärt saknad, min pappa, och som numera är svärfar, farfar och morfar!
